Färgfilm, ett test, äntligen!

Har alltid intalat mig att det är krångligare att framkalla färgfilm än svart/vitt. Det kräver i allmänhet högre temperatur och är betydligt känsligare för temperaturvariation. Dessutom gillar jag ju svart/vita bilder mer, så varför fotografera och framkalla med färgfilm? 

Jerker på besök i ett hav av vitsippor. Dock inte så mycket till färg, vilket jag styrt det till. Det är som man kan ana eller se, ett hav av vitsippor i en grön undervegetation.

Har köpt och sålt ett flertal kameror och objektiv det sista året och köpte för något drygt halvår sedan ett par äldre Nikon-kameror, en Nikon F100 och en FM2. Bra och trevliga kameror, båda för film. Den ena helt mekanisk, outslitlig och fungerar i alla situationer, den andra helt elektronisk med autofokus, helt oanvändbar utan batterier. Med dessa kameror följde ett 20-tal färgfilmer vilka blev liggande då det inte kändes så lockande med färgfilm just då.

Har under en längre tid från och till funderat på att prova att framkalla färgfilm, men det har alltid känts lite omständigt och lite för krångligt. Tycker även att färg inte tilltalar mig riktigt, stör mest.

Tetenals lilla kit för att framkalla färgfilm. Räcker till 14-16 filmer.

Då var det dags för färgfilm

Nu var det verkligen läge för framkallning av färgfilm, bara att beställa hem kemikalier. Beställde hem ett kit från Tetenal för att testa (se bild ovan). Det kunde dock ha börjat bättre, de tre första rullarna  blev helt blanka, tomma, Det visade sig att jag lyckats blanda kemikalierna fel. Bara att slänga och börja om.

Häromdagen i slutet på april var det dags igen, hade då två rullar som var exponerade. Det gick bra, riktigt bra, och resultatet blev faktiskt över förväntan. Färgfilmer, negativ färgfilm framkallas i de allra flesta fallen i en process som kallas C-41, diafilm som var populärt tidigare använder en process som heter E-6. Mina filmer framkallades i C-41. Ett problem, det stora problemet som jag ser det är den höga temperaturen som krävs, 38 grader celsius. Det ger en väldigt kort framkallningstid, 3 minuter och 45 sekunder.  Jag höll mig inte till den temperaturen, jag höll mig lite drygt på 21-22 grader, vilket ju verkar fungera. 

 

Det var både kul och gick så bra att jag kommer att prova det igen. Har säkert ett 15-tal filmrullar kvar som får bli lite test. Kunde konstatera att jag tidigare inte behövt tänka på färgtemperatur, vare sig med digitala kameran och framför allt inte med svart-vit film. Många av mina exponeringar hade färgstick. Ofta var det en blandning av glödlampsljus och dagsljus. Skall även medges att det kan bero på min framkallning, eller att filmerna är lite gamla och har ett psserat bäst före datum.

Färgfilm, digitalt, vad skall man använda?

Nu frågar sig säkert någon tråkmåns och pragmatiker varför skall man fotografera med färgfilm. Ingen rationell människa vill eller gör väl det 2017?  Nu är det mycket i livet som inte är så värst rationellt, jag är verkligen inte en rationell person i många avseenden. Detta fotograferande med film som jag håller på med  är dels mycket på grund av att jag tycker det är kul, det är gamla mekaniska kameror, det är ett fint hantverk och det blir finare bilder än de digitala om man får till det, tycker jag. Jag digitaliserar ju visserligen en hel del av bilderna också, har ett par olika Scanner (kopiator för bilder).

Det finns ju inte något rätt eller fel, ändå är det säkert en hel del som tycker att man går över ån efter vatten om man fotograferar med färgfilm i dagens digitala tidevarv.  Jag tycker personligen det är lite som att ha en sportbil. Vi har ju hastighetsbegränsningar och får inte köra fortare än som mest 120 (i undantags fall), vilket i stort sett alla bilar klarar, även de billigaste och minsta. Trots det vill vissa ha en bil som har en toppfart på kanske 300 km/h, varför? Ja, inte vet jag. Det är sannolikt lite samma sak som med min fotografering med film. Det är en känsla, en tillfredställelse, eller som i mitt fall, ett hantverk som jag verkligen uppskattar. Det går dessutom att åstadkomma saker som är helt omöjliga med en digitalkamera, kopiera bilder i ett mörkrum på silverbelagt papper!

Så jag kommer även i fortsättningen fotografera med film, även om det i längden blir lite dyrare.

Jag gillar att det är en viss osäkerhet med varje exponering, med ökad kunskap och erfarenhet så minskar den risken och osäkerheten. Det är även känslan i bilder och fotografering på film. Det går säkert att räkna upp hur många anledningar som helst.

Fujica Half, en liten pärla bland kameror

En annan kul effekt av fotograferingen med film är bland annat att jag nu kan använda en kamera som min pappa hade, en gammal Fujica Drive och även en Fujica half (som jag köpt för en hundralapp för något år sedan), två halvformats kameror. Halvformat är som namnet antyder, halva det ”vanliga bildsformatet” som majoriteten av kameror har. Halvformat är 24x18mm  mot det vanliga som är 24x36mm. Båda dessa kameror är tillverkade på 60-talet, alltså äldre än vad jag är. Båda såldes med en fin läderväska.

Fujica Half

En gammal Fujica Half, tillverkad 1964, alltså äldre än jag.

 En halvformats kamera ger på en vanligt film 72 bilder på en rulle film. Vilket för många kan vara en himla massa bilder. Det tar då tid att knäppa slut på en filmrulle.

Hanteringen av mina färgfilmer framöver kommer att ha brister, precis som jag, mina kameror, ja en hel del i ens omgivning, men sådan är världen. Därför gillar jag att jobba på detta sättet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.