Datorprogram försöker sig på gamla hantverk

Vet inte om man skall bli ledsen, glad, eller bara konstatera att datorn tar över var man än vrider och vänder sig. I artikeln som det länkas till nedan så kan man nu konstatera att det fingras på gamla hantverksmetoder i datorvärlden. Om det blir bra eller inte lämnar jag åt andra att bedöma. Nöjer mig med att bara konstatera det. Sällan om någonsin så blir det äkta och genuint.

En sådan möjlighet som datorn möjliggjort är att lägga oskärpa och korta skärpedjupet i bilder. Det tenderar att överanvändas och i stort sett alltid går det att se om det är äkta eller gjort på en dator. 

Hipstamatic’s New TinType iPhone App Taps Portrait Mode for Authenticity

 

Digitala eran, dödar den kreativiteten?

Det sägs att nuförtiden har alla likvärdiga möjligheter att skapa bilder, filmer, kostnaden är liten och kameran finns alltid med i telefonen. Det sägs även att detta främjar kreativiteten, där är det dock delade meningar. Tittar man på den stora mängden bilder som läggs ut så är det förbluffande hur mycket som är lika. Är det så att det digitala formatet istället för att främja kreativitet, kanske hämmar den?

Till att börja med så har större delen av alla människor på jorden INTE tillgång till en telefon, de har faktiskt inte ens elektricitet. Så det där med att det är demokratiskt, är inte helt sant. Vad gäller kreativiteten så kanske det inte har så mycket med en ”smartphone” att göra. Wim Wenders tar det så långt att han anser att det digitala har dödat fotografin. I en intervju för BBC så säger han att det digitala har dödat fotografin och kreativiteten. Programmen och prylarna får göra jobbet. Han säger vidare: ”ju mer begränsad utrustning och budget, desto mer kreativ behöver man vara för att genomföra sitt arbete”

Det är bara som exempel att kika på på Dogma 95 projektet inom film. Ett projekt startat av bland annat Lars von Trier med flera andra. Projektet satt upp en mängd regler som måste följas för att få en film att ingå i projektet. Att begränsa  behöver nödvändigtvis inte innebära att det handlar om materiella ting, det kan vara andra begränsningar. Det är ju annars numera mycket tal om att man har alla materiella förutsättningar. Vilket alltså inte leder till att det skapas bättre bilder, filmer med mera, kanske bara just MER av allt.

Selfies skapar märkliga ideal

Då vi har nästintill obegränsade möjligheter att ta bilder och dessutom nå ut till en stor massa så medför det vissa fördelar, men helt naturligt även nackdelar. Se på alla selfies som haglar ned över en, bilder som ibland är sanningen, ibland väldigt långt ifrån sanningen. Bilder på konstgjorda, förskönade ideal. Efter en tid så kan detta bli normen, en märklig bild av verkligheten. 

Det har idag gått så långt att selfies som tas ofta har pålagda filter. Det är bilder som vi i olika sociala medier matas med, bilder som blir förebilder för många barn och ungdomar, förebilder som är långt från sanningen. Stora ögon, symmetriska ansikten, avsaknad av personliga drag, skavanker och/eller personliga drag är borttagna.

Skapade och pålagda egenskaper som det visat sig är vad många som genomgår olika former av ingrepp har som förebilder.

Med alla filter och appar som finns att tillgå och manipulera bilder med så är det ofta man ställer sig frågan.
– Undrar lite vilken app eller vilket filter som använts på den bilden.

– Vad är äkta och var har fotografen gjort sitt och vad är inte äkta? 

Jag har tröttnat lite på det snabba, digitala, flera med mig har gjort detsamma. På en kurs som jag läser på Akademi Valand har faktiskt en stor del av kursdeltagarna återgått till att fotografera med analoga kameror. Att säga att det är ett trendbrott är  nog lite drastiskt, men att flera reagerat visar dock ändå på något. Det är ett slags ”ställningstagande” att fotografi är något mer än högteknologi, dynamik, megapixlar, färgdjup i bilder med mera.

En lite äldre kamera (kanske så man skulle säga att en kamera ser ut) och en modern, en smartphone.

 

Från idé till resultat

Vissa anser nog att de blir mer kreativa med dagens högteknologiska verktyg. Det går nu enkelt att testa och skapa bilder. Så är onekligen fallet, det är idag en kort väg från idé till resultat. Blir det då bättre idag än innan den digitala eran slog igenom? Vad lägger man in i uttrycket bättre är ju lite avgörande? Innehållet i bilden påverkas ju inte av kameran nämnvärt. Kanske går det inte att komma fram till ett slutgiltigt svar på denna fråga och diskussion, men det är hur som helst tankeväckande att läsa vad Wim Wenders säger. Han har dels varit med ett tag och har fantastiska produktioner bakom sig. Vissa vill nog oavsett det få honom till lite mossig och gammalmodig. Det är också sånt som hör till i sådana här diskussioner. En sak som dock inte går att komma ifrån är att utvecklingen har gått rasande fort, dagens teknologi utvecklas hela tiden och i en hastighet som saknar motstycke. Oavsett vad vi pysslar med så görs alltmer framför en dator.

Vi förlitar oss alltmer på vad en dator kan göra, begränsningarna har med andra ord bara förflyttats till en annan punkt i kedjan från idé till resultat. Vissa saker blir betydligt enklare att göra än tidigare. Det blir dock inte samma utrymme för misstag och det gör att saker och ting tenderar att bli alltmer lika varandra. Kanske är det trist, eller?

Läs gärna mina  andra sidor Vakthunden och Velocipeter

 

Ett ljus i mörkret – Vollsjö hembageri

November är i min värld en skitmånad. Det har lite kommit på skam detta året, ett november med värme och inte så där eländigt trist väder. Åkte idag ut en sväng för att fota till mitt projekt ”Skåne i bilder”, ett projekt som löper över många år, fotar platser, saker, personer som inte är turistmagneter. Idag gick turen mot Vollsjö, trots en berömd och känd författare som växte upp här, Fritiof Nilsson Piraten, så är det inte en plats som lever värst mycket. Ett öde som dessvärre drabbat många mindre platser i Skåne, såväl som resten av Sverige.

Resan från hemmet gick via Harlösa med en massa andra småställen som passerades, bland annat Östraby, Starrarp, med flera andra. Väl framme i Vollsjö så kunde jag efter ett års frånvaro konstatera att konditorit ”Vollsjö hembageri” är öppet igen. Den fantastiska inredningen och atmosfären är återigen möjlig att besöka. Ett yngre par har tagit över det hela och driver konditorit. De har öppet 5 dagar i veckan, det är verkligen värt ett besök. Se mitt tidigare inlägg om detta. Det har inte blivit sämre, snarare tvärt om.  

Kan bara rekommenderas, besök det.

För min del så kommer det att bli fler besök.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Velocipeter