UCP idag och imorgon

Union Carbide Productions (UCP) har den senaste tiden fått mycket uppmärksamhet. De släpper en ny-(gammal) skiva, de återförenas för ett par spelningar, idag på Liseberg, och om en vecka på Gröna Lund. Det är 30-års jubileum för deras spelning i USA på CBGB. Låter dagens konsert som de gjorde under 80-talet, eller kanske rent av bättre, de har ju blivit bättre musiker, ja då är det garanterat en strålande konsert. 

Ebbot har med säkerhet svårt att hålla låda som han gjorde vid spelningarna under 80-talet. Det var helvilt, han har idag säkert 30-40 kilo mer kroppsmassa att dra runt med på scenen.

Jag fick en fråga från UCP för ett par veckor sedan om de kunde få lägga ut några av mina bilder från deras spelning på Rockmagasinet i Örebro 23/3 1988. Självklart kunde de det!

Då det begav sig på 80-talet och inför första spelningen så kände jag knappt till dem, eller snarare, jag kände inte till dem. Lyssnade lite på dem innan jag gick på  konserten, det var tungt, brötigt, skråligt och energiskt. Helt enkelet jäkligt bra. Publiken var dock gles, 5-10 personer hade letat sig dit. De som inte var där missade något bra. Lite bilder från konserten kan ses nedan. 

Lite kuriosa är att jag fotograferade åt Örebro kuriren på den tiden. Bilderna från denna konsert kommer från EN rulle Tri-X där det var 36 exponerade rutor av vilka 6 stycken var på en katt som jag tagit innan konserten, alltså 30 bilder totalt från en konsert. Det var lite även med dåtidens mått, men att komma tillbaks från en konsert med 30 exponerade rutor idag, det finns bara inte. Det är vad många exponerar under de första 10 sekunderna.  Jag säger verkligen inte att alla de 30 bilder som var på rullen var bra, sannerligen inte. Det är dock en milsvid skillnad att fotografera idag jämfört med för 30 år sedan. Se på skärpan på dessa bilder, idag sitter skärpan på någon millisekund, du kan exponera med 2000-3000, eller ännu mer på ISO skalan, dt ger slutartider som fryser rörelser. Kanske inte alls bättre, men faktum är att det är så mycket enklare idag. Är det då bättre kan man ju fråga sig? Tycke och smak skiljer sig åt, jag anser inte att en knivskarp, högkontrast bild från idag är bättre. Känslan sitter inte i just det.

Hade inte lyssnat på detta på många år, lade på en av de gamla vinylen på skivspelaren, fortfarande så bra!

 

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Velocipeter

Flugfällan

När jag växte upp så hade först farmor och farfar, sedan mina kusiner som tog över gården, flugfällor! Flugfällan är en klibbig rulle som man hänger upp där flugorna fastnar när de landar. Jag var fascinerad av dessa när jag var liten. Senast jag såg dessa var på fågelstationerna som jag jobbat på under många somrar under 80-talet. Rätt effektiva, men samtidigt läskiga anordningar.

Flugor har denna sommar varit en källa till irritation, de har varit fler än tidigare år och de är ettriga. Om det har med sommarens ihållande värme att göra vet jag inte, dock ganska sannolikt.

Då jag var på Granngården för att handla lite annat så stod en person framför mig i kön och där på disken kunde jag skymta något som fick mig att minnas tillbaka, lite till barndomen. Hon köpte en ask med flugfångare, jag kände omedelbart att detta är lösningen på flugproblemet hemma, jag måste ha en ask. Köpte en ask med sex rullar.

Hemma rullade jag ut och hängde upp en klibbig sak i vardagsrummet och en i köket. De gör det de skall, flugorna fastnar och blir sittande där. Det är dock vissa individer som gäckar och tär på ens tålamod, de far runt och helst där man sitter, de landar inte heller på det klibbiga pappret. De verkar nästa undvika det medvetet, som om de anade att det inte är så bra för dem. 

Nåväl, efter någon vecka så sitter det ett 15-tal flugor, bokstavligt talat i smeten. Lite lugnare runt köksbordet. Sommaren rullar dock på vidare, men en oförtruten sommarvärme, regnet lyser med sin frånvaro. Flugorna fylls på, men många hamnar nu i klistret då de besöker vårt kök och vardagsrum.

Ha en fortsatt fin sommar.

 

 

Dokumentärfilm

Efter en vecka i Stockholm med en kurs i dokumentärfilm så är jag nu helt såld. Dokumentärfilm är fantastiskt kul. En veckas intensivt studerande och jobbande med produktion av en dokumentär om Skogskyrkogården. Det känns lite som om man hittat hem. Dokumentärfilm känns som framtiden.

En vecka med en grupp likasinnade och en otroligt entusiastisk lärare fick i vart fall mig att inse att dokumentärfilm är fantastiskt kul. Det kombinerar det jag annars finner så givande, skrivande och fotograferande. Det rörliga mediet ger så spännande möjligheter. 

Under kursen skulle man göra allt från start till mål. Kläcka idén, sätta samman något slags manus, samla materialet (film, intervjuer, ljud), klippa filmen och visa upp den. 

Kring allt detta är det ju en massa detaljer som skall falla på plats. Filmen skall naturligtvis säljas in till någon som vill köpa in den. Den skall finansieras, helst redan innan man startar det hela. 

Dokumentärfilmer

SVT är den kanal som i princip visar dokumentärer, det är i vart fall här man finner ett större utbud av högre kvalitet. Som igår (8 juli 2018) visades en som jag anser riktigt snygg dokumentär film om proffscykel, ”Time Trial”. En film om David Millars sista säsong i proffsklungan, vilket blev lite annorlunda än vad han och kanske även producenten förutspått. 

Klippen, ljuden och hela filmen är lite nytänkande, det är ljudupptagningar i klungan, David Millar bar mikrofon under tävlingarna och man kunde följa konversationerna mellan cyklisterna under loppet. Något jag aldrig hört förut. Det är filmat långa partier av en specialmonterad kamera på en motorcykel som de fått möjlighet att köra med i loppen. Det är olika kameror som monterats på cyklar. Mycket handhållna, lite skakiga sekvenser, närbilder som inte är så skarpa, det känns lite uppfriskande och levande.

Det blev en film som visar på en cyklist, David Millar som i stort sett redan kastat in handduken. Planen var att följa David Millar under ett år, hans planerade sista säsong som professionell cyklist. Som avslutning skulle filmen visa när han cyklade Tour de France, hans 13:e Tour, så blev det inte. Han blev inte uttagen att cykla Touren, han hade presterat för dåligt under säsongen. 

Hans prestation under säsongen var i linje med den rätt negativa attityd han visar i filmen, att prestera på topp med en så negativ inställning är nog vare sig helt lätt eller ens sannolikt.

Den går att se på SVTplay i en månad till (till 22 augusti 2018),
 Time Trial

I The Guardian går det att läsa mer om bakgrunden till filmen.
The Guardian – Time Trial
 
Se filmen, den är snygg och annorlunda för att vara en dokumentär om proffscykel.

Läs gärna mina andra sidor
Vakthunden och Velocipeter, lite andra vinklar på texter än denna sida.

Majfisken blev en stor nyhet

Majfisk är verkligen en häftig nyhet, som jag skrev i gårdagens inlägg Glada överraskningar – Majfisk i juni!. SVT har nu även lagt ut detta på sin sida, med texten ”Sällsynt fisk fångad på film”. Synd att man inte kunde fått se den i levande livet, kanske om återställningen av kraftverket faller ut väl över tiden så kan den reproducera sig och komma tillbaka. Att återställningen redan gjort skillnad kan man redan se i antalet och den tidsmässiga vandringen av lax upp i Ätran. Det är fler och de tenderar att vandra tidigare än före restaureringen.

 

 

Glada överraskningar – Majfisk i juni

Som mångsysslare så är veckorna sällan långtråkiga. Idag då jag satt och kikade på uppvandrande fisk (vilket är en del av mitt jobb) som passerar fiskräknaren i Herting- Ätran var det som vanligt, Lax, lax, en lax till, å en lax till, lax, la… vänta nu vad märklig stjärten såg ut på den där laxen. Backade då ett steg och granskade filmen en gång till. Begrep inte vad jag sett. En rätt märklig fisk som påminner om strömming, löja, eller något sådant, kraftigare och framför allt var den ju rätt stor. 

Majfisk

Majfisk som passerar fiskräknaren vid Herting i Ätran.

Fantastiskt, det var en Majfisk (Alosa alosa), faktum är att det är rätt unikt. Så visst är det Majfisk i juni! 

Läs själva!